Jag har inte träffat eller pratat med Åsa på två dagar så nu har jag abstinens - var är du? Lägger in en bild så att jag kommer ihåg hur hon ser ut. Nu när projekt Stöcke Reunited snart är slut hoppas jag att det kommer neddimapnde ett nytt som man kan hoppa på. Det är helt rätt att jag i princip alltid hoppar på saker och ting, stora som små utan att tänka efter särskilt mycket. I arbetslivet har jag ett antal gånger hoppat på arbetsuppgifter där jag med skräckblandad förtjusning tänkt "det här klarar jag inte av". Sanningen är den att jag går igång på utmaningar där känslan är att man hoppar ut för ett stup utan att veta om vingarna bär. Det roliga är att vingarna brukar alltid bära och det är det som blir min belöning. Dessutom får jag vara med om en massa roliga saker som jag hade missat om jag inte vågat anta utmaningen.  
Men det finns förstås undantag. Syrran ringde häromdagen och undrade om jag ville haka på henne och kusinen för de skulle gå en kurs i att sticka sockar. De skulle träffas och sticka sockar en gång i veckan. Innan hon hade pratat klart sade jag Nej Tack (med stora bokstäver). Jag kan redan sticka hälsteg så det var ingen utmaning whatsoever. Däremot är det ju alltid roligt att umgås med syrran och kusinen men det kan jag ju göra ändå utan att för den skull sticka sockar.
Jag har iallafall på eget initiativ börjat med facebook och det är riktigt roligt, våga prova!

många många som gjorde allt det här med UFF möjligt.
Har haft en urusel flyt i mitt privat liv. En bil havererade, två datorer, diskmaskinen, fick stopp i avlppsbrunnen och allt avloppsvatten in i matkällaren och igår total havererade Lars MC. Hade allt detta fulla hjärnan när jag på väg till matchen igår högt i bilen utbrast. Vi är ju i alla fall friska det är ju något att tacka för. Fortsätter på detta tema med ett lång rada av tack.
Jag vill tacka:
Andre´, Johan B, Kalle och Johnny som fast det var år och dagar sedan de spelade fotboll har gjort en fantastisk kämpa insats.
Krille som efter år och dar inte bara spelade utan även stod i mål mot Über.
Marcus som inte heller spelat på år och dar dessutom haft en sabla otur med krämpor i år men ändå kom till matcherna och kämpade.
Henke som efter alla år och dar och många svåra operationer i benet (efter vår dynggrep) gjorde en fantastisk come back.
Jonas, Patrik, Anton och Andreas som fortfarande spelar fotboll och stressat mellan olika lags träningar.
Simon som gjort en fatastisk come back och dessutom med sin iver fått mig att ge järnet för det här skulle funka.
Tobias som dök upp från ingenstans som en räddande ängel i målet.
Johan Gruffman 14 åringen som hoppade in i sista minuten och inte backade en centimeter mot fyr dubbelt så tunga och tre dubbelt så gamla gubbar.
Tack till Joel som bara fortsätter att vara Joel.
Gigantiskt tack till världens bästa Melker och Pelle som tränat grabbarna.
Jag vill tacka TSK som välsignade att grabbarna hoppade deras match mot Ersmark för att kunna delta i UFF. Sandåkern som fick ta emot en sliten Andreas på träningarna.
Tusen tack till Stöcke IF som älskar vårat projekt.
20 000 tack till Svenska fotbolls förbundet som sponsrat oss.
Sist men inte minst Inger, världens bästa kompis som utan att tänka sig för hoppar på mina tokiga ideér.
Alla dessa Tack betyder förstås inte att det är över nu, det är bara depo stopp. Vi kan ju inte sluta förrän vi besegrat Übrarna!

No hard feelings FC Über, men vi vinner på tisdag!

Vill bara börja med att förklara min desperation över hemglassbilen, och naturligtvis bottnar historien i sextiotalet. På den tiden kom nämligen Holms varubuss tre gånger i veckan till byn. Tisdag, torsdag och lördag kunde man köpa allt där från 1 öres kola till blöjor och kaffe. På måndagar kom dessutom Konsumbussen, fast den körde ju inte byavägen så om man skulle handla på den fick man ju gå 100 meter. På den handlade bara Hedins. Dom var inbitna socialdemokrater som demonstrerade på första maj och handlade på Konsumbussen på måndagar. Var fjortonde dag kom dessutom bryggeribilen, den hade allt från Syd Apelsin till mellanöl. En gång havererade bryggeribilen mellan Ström och Strömbäck. Föraren var tvungen att lämna bilen för att ordna bärgning (mobiltelefoner fanns ju inte), och eftersom bilen var av modell öppet flak fattades stora mängder mellanöl och läskeblask när bärgningen väl kunde ske. Så om ni frågar de som idag är runt femtio år och är från Ström eller Strömbäck när de hade sin första fylla, så kommer de flesta att svara ; - De var när bryggeribilen havererade mellan Ström och Strömbäck. Som vanligt var jag för liten. Liksom minstingen i Pistvakt fick jag nöja mig med en Zingo. Så när jag nu sett min by mista en service efter en annan vill man ju försöka gynna de som faktiskt finns kvar, och så kör den förbn.. Hemglassbilen förbi utan sin ökända trudelutt.
Nog om sextiotalet och istället åter till nutid. Idag hade vi en extra träning på Bua och 9 grabbar kände sig kallade. Inger överraskade oss alla med att Reunited tröjorna hade kommit. Kändes som om alla var peppade inför matchen på söndag. Vi hoppas naturligtvis att hyfsa till siffrorna mot FC Ûber.

Kan inte riktigt lämna det tidigare ämnet utan måste få avsluta med en liten fräckis:

Barnbarnet 19-åriga Emma fick veta att morfar dött och skyndade sig hem till mormor för att trösta henne.

-         Men mormor vad var det som hände? Förra veckan var ju morfar hur pigg som helst.

-         Jo, men hjärtat gav upp i söndags när vi hade sex.

-         Men mormor ni är ju gamla människor förstod ni inte att det kunde vara farligt vid er ålder. Ni är ju ändå över 80-år.

-         De brukade gå så bra. Varje söndag hade vi en liten högtidsstund till ljudet av kyrkklockorna. Vi tog det så lugnt och försiktigt. In på ding och ut på dong, och det säger jag dig att morfar skulle fortfarande ha varit i livet om inte den förbn.. Hemglassbilen kommit.

Tänkte ge er en liten historielektion idag. I begynnelsen fanns en fotbollsplan i Ström. Stöcke hade ingen egen plan, så Stöckesborna åkte till Ström för att spela fotboll. Planen låg inte inne i själva byn, utan på ett skifte inne i skogen som kallas för Västeråkern. En gång om året spelade en stor match där, Stöckeskola spelade mot Stöcksjöskola. Tala om hat matcher. Nu måste jag erkänna att jag inte kommer ihåg hur matcherna brukade sluta. De här hände på det glada 60-talet, och jag var inte särskilt intresserad av fotboll och hade inte ens börjat skolan. Däremot kom jag ihåg detta för att spelarna blev bussade till fotbollsplanen och att se en stor buss åka genom skogen var något som intresserade mig.

På sextiotalet kom även Hippie till byn. Han hette ju naturligtvis något annat. Fast alla i byn döpte om honom till Hippie. Om Hippie skulle jag kunna skriva en hel bok. Om hur jag rymde en natt som 7-åring för att träffa Hippie och dansa soldans runt en eld på hans gård. Om hur han fick för sig att bara leva på solrosfrön och om hur han skulle lära sin två-åring klättra genom att hugga av en stor tall och sätta upp i köket.

Eller för att hålla mig till den röda tråden, om hur han gav sin folkvagnsbuss till byns ungar. Som körde den runt runt fotbollsplanen till föräldrarna gick man ur huset och grävde ner bussen. Alldeles bredvid fotbollsplanen. Varje gång jag promenerar till Västeråkern stannar jag och tittar på det som en gång var en fotbollsplan och på fläcken där Hippies folkvagnsbuss blev nergrävd. Sist jag gjorde detta hade någon grävt upp bussen. Kvar i gropen låg huven och fortfarande kunde man se solrosorna som Hippie målat på den. Hippie slutade sina dagar på psyket i Stockholm. Råkade stå i vägen när ett kylskåp exploderade. Jag saknar honom för han förgyllde verkligen min barndom.

Om man har förmåga att se i bilder så tycker man att historien om pölsan är hejdlöst rolig. Jag ser i bilder och jag skrattade högt åt gårdagens inlägg. Jag tror jag har hört den förut men det spelar ingen roll. Jag ser framför mig hur den stackars pölsan vippar kraftigt fram och tillbaka och hit och dit uppå fårets rygg.
Idag blir det ett snabbinlägg eftersom vi ska ut till Tärnögern om 10 minuter. Solen skiner och jag längtar ut till havet. Ingen av ungarna ville med så ikväll är vi Dinkysar (Double income no kids). Det uttrycket har syrran kört med i evigheter men så är hon äldre också.
Ulvön var ett trevligt ställe, väldigt pittoreskt med alla små hus på rad och båtarna i hamnen. Vi åt pizza på Almagården - Nä Almagränd menar jag. Jag sa Almagården hela tiden men det låter ju som ett pensionärshem. Sedan fikade vi på ett cafe och när vi kom åt vi glass vid utkikstornet. Har man inte båt finns det inte så  mycket annat att göra där än att äta men det är ju kul det också.
Färjan tog 2 timmar och vi var ju som ni förstår inte de enda ombord. Även ett större antal barnfamiljer med små barn i stora skaror. Jag har glömt hur det var men dessa barnfamiljer fikade, ammade och sprang omkring i två timmar. Mammorna matade barnen och pratade med varandra om den farliga plasten i vällingflaskorna medan papporna servade med ryggsäckar, serietidningar, flaskor, blöjor mm allt medan ungarna skrek och stimmade. Snacka om stigelbygelvarning. Samma visa på hemvägen. Lättnaden var stor när vi äntligen fick sätta oss i bilen.
Men som sagt Ulvön var bra. Nä nu har mannen servat fram bilen med båt påkopplad så nu tar jag nästa "färja" denna gång barnfri.

Familjen Bergman tänker Thailand därför borde vi egentligen stanna hemma hela sommaren och kamma mattfransarna samt skicka ungarna på arbetsläger hela sommarlovet. Nu gör vi inte det eftersom det är så himla dötråkigt trist. Vi har däremot fått några projekt påbörjade som lappning av tak på lusthuset som är en historia för sig. Snacka om kladdigt jobb och det absolut tråkigaste jag gjort. Mycket roligare att spika panel. Även det som är tråkigt måste göras tyvärr, av mig och ingen annan. Lade ytskikt på taket förra året för underlagspappen orkade inte hålla undan regnet med påföljd att det regnade in i lusthuset. Allt blev bra med ytskiktet men det blir ju en skarv mellan varje tårtbit (åttkantigt hus) som ju också måste täckas för men jag orkade inte fixa det förra året. Under skyfallen i sommar har det således börjat läcka in vatten från dessa oövertäckta skarvar. Bitar skall skäras ut i längder sedan ska jag äntra taket och kladda ut asfaltsklister och sedan kladda ut klister på remsan som ska dit. Sedan ska jag klättra upp på taket släpandes den kladdiga remsan och kladda fast den mot det andra kladdet på taket. Fattar ni det är jävulskt kladdigt. Man blir alldeles svart överallt på hela kroppen och det går endast bort med tändvätska. Så under denna min andra semestervecka har det stått en flaska tändvätska i duschen färdig att använda efter en dags hårt arbete med kladdhelvetet.
 Jag hade tre remsor kvar när vi bestämde att vi åker till Ulvön över dagen - Jippihurra det gör vi!!!!!!! Det var kul och bra väder. Imorgon ska vi till Ramsele på skyttetävling så då slipper jag kladdet en dag till, men sedan måste jag slutföra - vi har ju kräftskiva den 15 augusti,
Jag väljer att lägga in en bild på coach Melkers hund Gullan som är hans lilla guldklimp förutom Carina förstås.

http://www.youtube.com/watch?v=Eaq9oaUEVg0

Det var faktiskt en riktigt skön kväll igår. Solen sken på Bua och det var varmt och skönt. Ludde klippte gräsplanen och det var 9 killar på träningen åsså Coach Melker förstås. Melker var högst delaktig och jobbade så hårt på planen att sollinnet åkte av och när de sedan delade upp lag fick han på sig en Orange väst istället. Högsta mode måste jag säga. Detta har jag inte dokumenterat på bild eftersom jag inte är som vilken paparazzi som helst. Killarna fick sig en riktig genomkörare och var svettiga som tusan. Sista momentet var straffläggningstävling och det var vissa som åkte ut direkt och hamnade på loosersidan. Dessa loosers har jag faktiskt dokumenterat på bilden ovan. De kunde t o m göra loosersminer för att förstärka intrycket.
Idag ringde säljaren från Intersport och sa att tröjorna kommit men det hade blivit fel med storleken på siffrorna på bröstet som hade blivit 20 cm istället för 6 cm. De skulle göra allt för att det skulle vara fixat till cupen. Andreas skulle också prata med Filip och fråga om han kunde stå i mål på träningsmatchen och vi får hålla tummarna för att han vill det.
Idag fick jag skratta (igen). Det var en talangtävling på radion och man skulle ringa in och t ex härma en gris eller framföra en annan talang som man hade och som var lämplig att framaföra i radion. Lyssnarna skulle rösta på bästa bidraget. Min man har flera talanger där bl a ingår att låta som en apa, papegojan i Kalle Ankas jul, eller som Busan i Beppes gonattstund. Busan i Beppes gonattstund är nästan bäst även om apan kan skrämma livet av vem som helst. Han har fått flera barn att grina när han härmat en apa. Busan lät ju såhär för alla som kommer ihåg "hihihihi-hi-hihi Klatjoffs". Han började ringa men ballade ur den fegisen men han körde ändå alla sina talanger flera gånger om inne i köket för mig och den yngste. Ja så kan det vara.

Ska iväg på tält weekend/MC-träff i Bjärtrå om några minuter. Därför detta tidiga inlägg. Om vi nu ska fortsätta att tjata om vädret, så kan jag väl ärligt säga att jag inte känner mig så peppad att tälta. Nåja, troligen överlever jag detta också. Ska ändå bli kul att göra något annat en helg och träffa våra gamla vänner som flyttade ner från Sörböle till Bjärtrå, eller Strinne som byn heter, för 19 år sedan. Har tagit fram regnkläderna och insett att det är lika bra att ta på dem med en gång. Åtskilligt många gånger har man åkt iväg och idkat positivt tänkande när dropparna börjat trilla. Inte förrän man redan varit genomsur har man resignerat och regnkläderna tagits på. Värst var vår premiär MC-semester då vi inte ens ägde några regnkläder och mina MC-stövlar var ett par uppnötta näbbstövlar. Så blöt, iskall och genomfrusen har jag nog aldrig blivit senare i mitt liv. Det är ju av misstagen man lär sig. Om nu inte Inger var en sån SOLskens knutte så skulle ju även hon kunna åla sig in i skinnkläderna och dra en repa till Strinne. Vi kommer att sitta under Pelles takförsedda grillplats och grilla olika sorters korvar hela helgen.

Ingen i Umeå har väl undgått att himlen öppnat sig och formligen vräker ned en massa vatten. Så har skett under mina första två semesterdagar och det är ju typiskt min otur. Vann heller inget på de två trisslotterna jag köpte idag vilket bara är ett tecken på att jag är otursförföljd. OK så dramatiskt är det inte det finns ju böcker att läsa och man kan ju gå på stan eller K-rauta eller varför inte Media Markt.
Igår var vi på returmarknaden för att kolla lusthusdörrar men jag kom hem med tre LP-skivor. Det var Rick Springfield (Living in Oz), Trance Dance ( Dancing in the shadows), och slutligen Wer Wet Wet (Holding back the river). Riktiga gammskivor med gammmusik som fortfarande spelas på radion.
Fortsätter det dåliga vädret ska jag stänga in mig i garaget och spela vinyl.
Det bör inte vara några problem för gräsmattan att bli grön efter detta skyfall så Thure kan ta det lugnt  ett tag. Det vi morsor behöver göra härnäst är att boka in datum för ett ev slutevent för laget, och ta kontakt med den arrangör där eventet skall hållas. Som ni hör är jag kryptisk och det med flit. Vi vill ju att det skall vara en överraskning än så länge.
Synd att Åsa vill att jag skall sitta i en vattenfylld solstol, jag kan ju få vattenskador och det är ingen lek för då kan det börja växa mögel, blodiglar, havstulpaner och annat och då kommer Marie-Louise och tar mig, Uhhhhhh!!!!