Att inte tänka efter före
Jag har inte träffat eller pratat med Åsa på två dagar så nu har jag abstinens - var är du? Lägger in en bild så att jag kommer ihåg hur hon ser ut. Nu när projekt Stöcke Reunited snart är slut hoppas jag att det kommer neddimapnde ett nytt som man kan hoppa på. Det är helt rätt att jag i princip alltid hoppar på saker och ting, stora som små utan att tänka efter särskilt mycket. I arbetslivet har jag ett antal gånger hoppat på arbetsuppgifter där jag med skräckblandad förtjusning tänkt "det här klarar jag inte av". Sanningen är den att jag går igång på utmaningar där känslan är att man hoppar ut för ett stup utan att veta om vingarna bär. Det roliga är att vingarna brukar alltid bära och det är det som blir min belöning. Dessutom får jag vara med om en massa roliga saker som jag hade missat om jag inte vågat anta utmaningen.
Men det finns förstås undantag. Syrran ringde häromdagen och undrade om jag ville haka på henne och kusinen för de skulle gå en kurs i att sticka sockar. De skulle träffas och sticka sockar en gång i veckan. Innan hon hade pratat klart sade jag Nej Tack (med stora bokstäver). Jag kan redan sticka hälsteg så det var ingen utmaning whatsoever. Däremot är det ju alltid roligt att umgås med syrran och kusinen men det kan jag ju göra ändå utan att för den skull sticka sockar.
Jag har iallafall på eget initiativ börjat med facebook och det är riktigt roligt, våga prova!
