Lite nostalgi
Ni kommer väl ihåg Ungdomscupen våren 2002. Pojkarna spelade i den yngsta pojkgruppen och hade överträffat alla våra förväntningar och gått till slutfinal. Mot Böle BK!!!!!! Hjälp, Hur ska det gå tänkte alla. Böle BK var kaxiga och trodde det var en enkel match.
Alla hade furunäs-Bullmark cupen i färskt minne seddan året före (tror jag) där en, enligt föräldrarnas objektiva bedömning, finalplats gick förlorad pga av att domaren lät motståndarlaget få oavgjort på övertid. Jag kommer ihåg hur Pia sprang runt med sin mobiltelefon och klockade andra halvleken, tiden stod stilla.
Nu var det Böle BK. Nisse, Melker, och Janne tågade in med pojkarna i en rad. De gick i en militärisk procession och tittade rakt fram. Tränarna var superfokuserade, grabbarna var superfokuserade, föräldrarna höll på att förgås av oro - När ska slakten börja?
Det var inget skönspel det ska gudarna veta men vilken kämpainsats, vilken inställning hos ett gäng 10-åringar som knappt vunnit något tidigare. Det var en solig dag och de flesta föräldrar hade smitit från jobbet eller var lediga och kom till matchen. Vi skrek för minsta lilla grej som hände på plan, spänningen var helt olidlig. Fotbolls VM 1994 när Sverige tog medalj var inget jämfört med denna finalmatch.
Det var ingen målrik match och det stod 0-0 länge och visst hade Böle chanser men Stöcke stod pall. Undrar om det var Joel eller Andreas som fick på ett skott till slut som letade sig in i Böles mål - Å vilket jubel. Redan hesa stämmor bland publiken blev ännu hesare. Efter detta mål stannade tiden det kändes som om matchen alrig skulle ta slut.
Men det gjorde den och ni som var där kan säkert plocka fram känslan av stolthet när vårt byalag hade krossat stadslaget som inte hade förlorat en match tidigare. Visst var det roligt?
