morsorpaplan

En dag kvar att jobba. Konstigt att allt på jobbet blir så grymt jobbigare bara för att man vet att det snart är semester. Fast i dag har vi fnissat mycket. Så mycket att jag insåg när jag stämplade in efter lunchen att jag hade haft dubbel lunchrast. Vi pratade höns och jag berättade gamla minnen från mina första år som höns mamma, eller höns ägare då. Jag hade köpt begagnade höns hos Johnny i Innertavle. De hade gjort sitt bästa som värphöns och skulle snart slaktas, så jag fick köpa dom för 20 kronor styck. Jag slog till och fyndade 10 pensions färdiga hönor. En var skadad och kunde inte gå, därför blev hon mobbad av de andra hönorna. Hon fick sitta i en kartong utanför hönsburen och jag döpte henne till Pölsan. Tänkte att repar hon sig inte så får jag väl göra pölsa av henne. En dag när jag kom för att mata hönorna var Pölsan borta. Efter ett febrilt sökande hittade jag henne inne på höskullen, sovande uppe på ett får som hade rymt. Då jag skulle försöka fånga henne reste sig fåret och skenade mot ladugårdsdörren. Pölsans fötter hade fastnat i fårullen och ut på gårdsplanen rusade det skenande fåret med Pölsan på ryggen. Fåret Bäade och Pölsan kacklade och viftade på vingarna. Efter ekipaget skenade även jag i ett desperat försök att rädda Pölsan. Efter en stund lyckades jag driva in fåret & Pölsan i ett hörn och kasta mig över den vettskrämda hönan. Fåret skenade vidare och jag hade i min famn en höna i chocktillstånd med väldigt mycket fårull runt fötterna. Tänk om någon lyckats fånga detta på film, då skulle jag vara stjärna på youtube.