morsorpaplan

Kanske tycker vissa av er att vi förskönar livet som fotbollsmorsa och det ligger något i det. Det finns avigsidor med fotboll och det vore falskt av mig att försöka dölja detta. Ta en vanlig onsdag i maj, typ idag när Inger säkert ligger hemma i soffan och slöar. Tror att det är idag hennes favorit tant Marie-Louise finns i rutan. Själv har jag idag praktiserat hur det är att vara Marie-Louise på riktigt och det är fotbollen som gett mig den möjligheten. För om man tar 12 ynglingar, klär dem i tröjor och shorts. Trär tjocka knähöga strumpor på fötterna som man sedan stoppar in i trånga läderdojor. Sedan släpper man ut dom på en grön yta och hetsar dom allt man kan mot ett annat gäng ynglingar i samma ålder. Efter 45 minuter får dom en kort paus och sedan hetsar man ynglingarna mot varandra igen i ytterligare 45 minuter. Efter detta kan man vara säker på att ett flertal liter svett har producerats.

Då klär man av samtliga ynglingarna och stoppar de av svett genomblöta tröjorna, shortsen och strumporna i en gigantisk trunk och stänger igen den. Efter lämplig inkubationstid (minst 24 timmar) i solvarm farstu är det dags för utvald morsa att leka Marie-Louise. Idag var det min tur. Okey, jag erkänner jag skulle ha gjort det redan igår. Då kanske stanken varit något mindre men för sjutton det var ju melobellofestival igår. Och jag vägrar missa höjdare som systrarna Inga & Anush från Armenien.

Det härliga är att tränarna ville att någon morsa skulle ta på sig att alltid tvätta hela lagets matchkläder och blev ärligt förvånade att ingen ville. Fast de erbjöd kompensation, typ slippa sälja föreningsrabatten. Så nu turas vi om istället. Rättvist och intressant, för vem vill missa chansen att vara Marie-Louise för en kväll? Tänk er känslan av att stoppa in handen i en inkuberad ljummen svettindränkt fotbollstrumpa för att vända den rätt, undrar om Marie-Louise har provat det?