morsorpaplan

Hade så himla trevligt på träningen igår. Jag fnissade hela tiden. Det var så himla skoj att se grabbarna lira fotboll bara för skoj skull. Vilken energi, inte bara hos de unga grabbarna utan även hos Pelle och Melker. De satsade allt i hela tiden. De var definitivt värt all möda med bakningen att få se bakelse-energin omvandlas till rörelse-energi på plan. För energi försvinner ju inte, den bara omvandlas.
Mitt fnissiga humör har hållit i sig ända tills nu. För jag har författat en ansökan om pengar till Stöcke Reunited projektet. Jag är en kvinna med med många ord. Har liksom svårt att krympa ihop mina ideér till någon fjantig mening. Antagligen är de som författad blanketterna för bidragsansökningar grå, fåordiga karlar. För raderna var så få och mina meningar så lååååånga. Eller då är blankett mottagarna less på att få hela noveller med projekt ansökningar på usel svenska. Men min ansökan var ju ett poetiskt mästerverk med briljanta meningar och fyndiga avslut, och nu var jag tvungen att förkorta den till trist blaha svenska. Därför är jag sur..... Dessutom var mitt skrivarbläck nästan slut, och mina papper också. Hittade ett nästan oanvänt vitt papper som funkade någorlunda. Fick dessutom Begravningsmannen att rycka ut med bårbilen och signera det, då jag sitter fången i Ström utan bil. Så nu tänker jag skicka in det imorgon, för frimärken har jag. Lyckades nämligen gå med i någon klubb, så jag har frimärken för 20-år ungefär. Så nu är det bara att hålla tummarna.
Inger är på resa igen, så vi väntar på spänning på nästa rapport från minibaren.