Den långa milen
Jag bloggar lite sent idag beroende på att jag och Åsa gjort en maratonvandring ikväll. Vi började från varsitt håll och gick mot varandra i skogen och bestämde att vi skulle gå till Bussjö och fika. I Bussjö finns det alltid gofika. Det var långt till fikat. Vi pratade bl a om att få björnfrossa vilket vi hade erfarenhet av. Det var äventyrligt också eftersom vi skulle vandra över botniabanan som innebar att vi klättrade ned i ett stup så vi kom ned på banan och därefter besegra ett berg på andra sidan. När vi kom till Näslunds knackade vi på dörren, öppnade och ropade Tjirrioooooo, Tjirriiooooo med rätt pipip röst. De trodde det var t vå gamla tanter som kom och hälsade på. Katarina hade supergofika stående på bordet. så det var bara att hugga in. Samtalsämnet dominerades av knäleder och höftleder, intressanta ämnen för gamla tanter faktiskt. Vi vandrade hem via Norrböle och Ström, och varje gång jag såg ett hus utropades Ohhh Var är vi nu? Åsa tyckte nog jag var på pluto. Så småningom 20000 steg senare var vi framme i Ström och jag laddade för att gå hem till Stöcke. Jag började gå men så kom Lars hem från jobbet med mc:n. Jag fortsatte gå men Åsa skrek så hemskt att Lars skulle skjutsa hem mig så jag var "tvungen" att åka. Utan hjälm fick jag åka mc hem,
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tvungen... inse att du var heelt slut!!
Trackback