morsorpaplan

Bottenrekord i träningsvilliga idag. Till och med en morsa ballade ur och det kanske är tur att det snart är dags för träningsuppehåll. Idag tröttnade jag på det eviga pumpande och förklarade fyra bollar klara för soporna. Sorgligt nog var en av dom vår kära molten boll som vi hittat i skogen och det man hittar i skogen det får man. Troligen var det en förlupen A-lags boll som vi hittade under en gran. Nu måste vi nog ut i skogen och söka nya bollar.
Jag har lite svårt att slänga saker så att slänga 4 fotbollar är för mig en stor sak.
Då A-lagets Jonas Lundh skickat en stående inbjudan till Reunited spelarna att träna med dom kanske några av er kan nappa på förslaget och under träning kanske skjuta ut en eller annan boll under någon gran. Eller då kanske ni helt enkelt kan bli så bundis med gubbarna att vi får fri tillgång till deras bollar på våra träningar.
Måndagar och onsdagar 19:30 på Bua, vem vågar?

Mitt i VM-cirkusen och rikets bröllopsfestligheter var fotbollens dag på Bua inplanerad. Reunited mot JBHF (eller nåt) och då skiter man i rikets angelägenheter, bakar en plåt fjällkaka och beger sig med äldsta arvingen till Bua, supertaggad för match. Det var en jättespännande match med många bud på mål från framförallt Reunited. Reunited satte sina chanser och vann med 2-0. Coach Thure sammanfattade det hela som en väl planerad och uppstyrd seger från Coachen (med ett leende på läpparna).
Det var en jätterolig match att titta på för det märktes att laget samarbetade, kämpade och hade roligt. Bådar gott inför seriematch nästa vecka då vi vill se samma goda inställning.
Det såldes en massa godsaker på Bua idag bla hamburgare och jag hade inte planerat några stora inköp så jag var tvungen att dammsuga bilen efter pengar och tigga litegrann av Lars som hade fulla börsen med stasch. Bra, för det är godare med hamburgare än varmkorv även om jag inte var direkt hungrig.
Väl hemma var det dags för rikets angelägenheter dvs Vickans och Vässlans bröllop under vilket jag lyckades stryka flera veckors tvätt. Grabbarna var med framför Tvn och följde denna historiska händelse (bröllop + strykning) och var ganska störande faktiskt även om jag tror att åtminstone en av dom har en liten rojalist inom sig iallafall.
Själv grät jag en skvätt när Björn Skifs och Agnes sjöng den låt som Daniel alias Vesslan beställt till sin Viktoria, det var jättfint och romantiskt. Undrar vad de ska göra när allt är klart. Jag och Ulf låg i sängen och räknade alla pengar vi fått i present, Ja det var ju en massa tjugor ihoprullade med tandgummiband i en stor vas. Jaja Vickans bröllopsnatt har nog inte SVT eller TV4 tillgång till även om det borde ingå i apanaget.
Just ny zappar jag mellan bröllopsmiddan och matchen mellan Danmark och Kamerun och just nu är VM mer intressant - Heja Danmark!!

Vissa saker ska man kanske inte skriva om i en blogg eller på facebook. Jag vet inte men allt känns ju rätt tillrätta lagt och klämkäckt. Tar ändå chansen att våga skriva det svåra om att mista en vän.
Jag skulle gärna känt henne bättre än vad jag hann göra. Jag skulle ha velat kollat in Klungan och Mammas nya kille mera så jag kunnat hänga med i den jargongen. Hade velat hinna lära mig bättre det här med stretching som hon var så sabla bra på. Kanske också få några tips på hur man inte dör av uttråkning av löpning eller hur man kan sluta vara rädd för hästar.
Vi hann ju ändå tillsammans jaga runt efter en styrelse till föreningen,  bilda Stöcke motionskommitté och skratta i ljusrummet på spa. Vi hann svettas tillsammans både på spa, träningsvärkstan, bygdegården, på golvet på dagis, i hennes farstu och i det osannolika stället Stöcke missionshus. Och kanske är det just för allt vi hann göra som man är så ledsen för det som vi inte hann göra. Vila i frid.

Igår förlorade vi med 1-0 mot Benknäckargänget, idag förlorade vi en spelare. Henrik ringde och sa att han slutar spela med Reunited för att alla gnäller på varandra och att det finns ingen lagkänsla i laget. Det jättetråkigt att Henrik slutar men det är ännu tråkigare att det ligger mycket sanning i det han säger. Det har varit mycket gnäll mellan ni spelare.

Jag blev peppad av två personer till att starta Stöcke Reunited. Den ena är ”gammtränarn” Nisse och den andra är Henrik. Så för mig är det grymt tråkigt att Henrik slutar på grund av att det inte är kul i laget längre. För kul var just det jag tänkte skulle vara huvudsaken. Kom på träningar för att ha kul och kom på matcher och ha kul. Vinn och ha grymt kul, ha taskigt kul och förlora. Vinst eller förlust, spela roll, huvudsaken var att försöka ha kul.

    Här om dagen berättade en arbetskamrat att han hade varit på en kurs där man skulle försöka se det positiva i hopplösa saker. Ett exempel han gav var; Det har kommit en ny lag – alla flygplan måste landa upp och ner. Det positiva kunde t.ex. vara; Va bra då lär man passagerarna att de måste ha säkerhetsbältet fastspänt.

    Jag sitter här och försöker se det positiva i det här. Va bra nu får fler spelare chansen att spela back, för det verkar ju många vilja! (NOT). Nä, allvarligt hoppas jag att ni är kloka nog att förstå, att det positiva i det här är att ni alla får en knäpp på näsan och börja uppföra er bättre och vara rädda om varandra. För varje spelare är så värdefull och nu när Henrik slutat kanske Puffy slutar och kanske även svågerämnet slutar, och så kanske vi tillslut inte har något Reunited. Vad jag vill nu är att ni spelare utser en av er som lagledare och den person får som huvudsaklig uppgift att se till att alla trivs i det här laget och att allt gnäll spelare i mellan upphör NU. Det är ett hedersuppdrag och kan vara fint att ha i ert CV. Jag vill också att alla försöker peppa varandra att fortsätta och jag vill att Henrik kommer tillbaka. Till honom vill jag säga att även om jag förstår beslutet så är att ge upp inte alltid bästa valet. Nyss hoppade jag av en styrelse för att jag var ledsen och förbannad. Jag har redan insett att bästa kanske hade varit att sitta kvar och istället försöka ändra på saker. Kom tillbaka Henrik så ändrar vi på det här. 

Imorgon är det dags för match igen, äntligen får vi möta benknäckargänget. Vi har ju liksom spånat om dom ända sedan bloggen började. De som missade dom inläggen kan kolla i arkivet. Skulle tro att det var i april - maj förra året vi hade den heta debatten om filmerna om benknäckargänget.
Tröjorna är klara och blev jättefina, hoppas alla kommer ihåg att ta med dom imorgon.
Själv har jag haft en lite happening idag. Fick sms från Robert i Piteå som inte förstod varför jag sms:ade honom stup i kvarten om träningar och matcher. Tydligen har jag nog aldrig haft Marcus Tjernströms telefonnummer. Ops, kan man nog säga.
Ska försöka jaga tag i det så kanske han börjar dyka upp på träningar och matcher.
Robert var i alla fall rätt trevlig, så jag höll aldrig riktigt på bli av med honom. Kanske dyker han också upp på någon träning.
Hoppas nu på vinst imorgon :-)
Trevligt med ny design på hemsidan, men saknar vår fantastiska bild. Den var tagen i hallen i Stöcke och vi satt på en liten bit konstgräs som jag fått från Antgårdsteaterns scen. Tänkte att jag kunde ha den på någon uteplats men sedan hade ju någon tok varit och karvat ur konstgräsplanen på Grubbe så jag har aldrig vågat ta fram mitt konstgräs. Rätt som det är blir man anklagad för grässtöld.
I morgon biter i alla fall inte Stöcke Reunited i konstgräset på Minerva och kom ihåg Coach Thures råd; INGA FÄLLNINGAR BAKIFRÅN I STRAFFOMRÅDET!

Hoppas ni gillar den nya designen och headern.

Imorgon börjar sista veckan på gåtävlingen och mina resultat på stegräknaren har minskat för varje dag som går. Antingen beror det på att jag ägnar mindre och mindre tid till att gå, eller så håller stegräknare på att ge upp efter sitt besök i toalettstolen.
Stegräknarens sk livboj hade nämligen gått sönder efter lång och trogen tjänst så jag har bara satt fast den i byxlinningen. Det som hände var att jag hade mina SIF-byxor på mig med resår i midjan samt lilla stegräknaren i linningen som vanligt. Blåsan var överfull och jag hade väldigt bråttom på toan, skulle dra ner brallan som på senare tid blivit lite trång runt midjan så jag fick ta till lite övervåld för att få av mig dom. Det slutade med att stegräknaren slets lös gjorde en saltomortal i luften och sedan sa det plopp och en mindre tsunami uppstod nere i toan. Min reptilhjärna reagerade blixtsnabbt och stegräknaren räddades från plurret.
Jag förösker verkligen träna och ser fram emot höstens tjejmil, särskilt nu när vi övertalat Kerstin att vara med. Hon lovade det i fredags när vi var på Harrys och lyssnade på "Tre norrlänningar och en Skåning". De spelade mycket ZZ-top vilket jag gillade. Vi sluatde kvällen på Max och då fick man en liten flaschback till gamla goda tiden när man kunde äta hur många skrovmål som helst utan att linningen på brallorna blev för trång och stegräknare inte ens var uppfunnen.
PÅ Reuniteds träning idag så sprang jag iallafall långa spåret och fick en flaschback till min fotbollskarriär. När tränare Mats-Åke tvingade oss att springa långa varvet på Bua som uppvärmning och när vi kom till mördarbacken var det intervallträning upp och ned en massa gånger. Har nog aldrig varit så vältränad som då.
Långa varvet är farligt och man måste vara noga med var man sätter fötterna så att man inte ramlar och bryter något revben. Jag och min stegräknare klarade varvet idag och på bilden syns hur trött jag blev men det kändes faktiskt ganska bra och jag tror att jag kommer att vinna tjejmilen med eller utan stegräknare.

vi bloggade sist. Eller jag bloggade sist. Så det är egentligen Ingers tur, då vi brukar köra varannan gång. Men då till och med spelarna börjar fråga efter bloggen så får man väl offra sig.
Reunited tuffar på efter den snöpliga förlusten mot IBPA så är det bara att bryta ihop och komma igen. Jag har tjatat ihop 11 tröjor och köpt in några nya. Så nu är de på tryckeriet och ska vara klara till matchen mot benknäckargänget. Blir nog bra med vita tröjor då, blodfläckarna syns ju liksom bättre. Skojar bara.

Benknäckargänget leder serien efter sin vinst över Pactum med 6-2. Fast vi har ju spöat Pactum med 6-0, så några benknäckare kommer väl knappast att knäcka oss.

De nya tröjorna får lite annat typsnitt då tryckeriet inte hade exakt samma, det känns på någotvis rätt. De ska synas vilka som är orginal Reunitare.

Idag skulle jag betala mig skuld hos frisörskan på Teg. Hon var inte där så en annan frisörska frågade och det var Åsa eller Inger. Glatt svarade jag Åsa och då började hon ropa på Åsa. Då fattade jag att hon inte menade om jag var Åsa eller Inger utan om jag skulle betala Åsa eller Inger.
Jag som hade hunnit tro att vi var så kända i Umeå med vår blogg att man var igenkänd, värsta kändisen.
Men som vanligt gjorde jag bara bort mig och då är det ju tur att man inte är så känd.
Kom igen nu Inger så skakar vi liv i bloggen.