morsorpaplan

Vill bara börja med att förklara min desperation över hemglassbilen, och naturligtvis bottnar historien i sextiotalet. På den tiden kom nämligen Holms varubuss tre gånger i veckan till byn. Tisdag, torsdag och lördag kunde man köpa allt där från 1 öres kola till blöjor och kaffe. På måndagar kom dessutom Konsumbussen, fast den körde ju inte byavägen så om man skulle handla på den fick man ju gå 100 meter. På den handlade bara Hedins. Dom var inbitna socialdemokrater som demonstrerade på första maj och handlade på Konsumbussen på måndagar. Var fjortonde dag kom dessutom bryggeribilen, den hade allt från Syd Apelsin till mellanöl. En gång havererade bryggeribilen mellan Ström och Strömbäck. Föraren var tvungen att lämna bilen för att ordna bärgning (mobiltelefoner fanns ju inte), och eftersom bilen var av modell öppet flak fattades stora mängder mellanöl och läskeblask när bärgningen väl kunde ske. Så om ni frågar de som idag är runt femtio år och är från Ström eller Strömbäck när de hade sin första fylla, så kommer de flesta att svara ; - De var när bryggeribilen havererade mellan Ström och Strömbäck. Som vanligt var jag för liten. Liksom minstingen i Pistvakt fick jag nöja mig med en Zingo. Så när jag nu sett min by mista en service efter en annan vill man ju försöka gynna de som faktiskt finns kvar, och så kör den förbn.. Hemglassbilen förbi utan sin ökända trudelutt.
Nog om sextiotalet och istället åter till nutid. Idag hade vi en extra träning på Bua och 9 grabbar kände sig kallade. Inger överraskade oss alla med att Reunited tröjorna hade kommit. Kändes som om alla var peppade inför matchen på söndag. Vi hoppas naturligtvis att hyfsa till siffrorna mot FC Ûber.

Kan inte riktigt lämna det tidigare ämnet utan måste få avsluta med en liten fräckis:

Barnbarnet 19-åriga Emma fick veta att morfar dött och skyndade sig hem till mormor för att trösta henne.

-         Men mormor vad var det som hände? Förra veckan var ju morfar hur pigg som helst.

-         Jo, men hjärtat gav upp i söndags när vi hade sex.

-         Men mormor ni är ju gamla människor förstod ni inte att det kunde vara farligt vid er ålder. Ni är ju ändå över 80-år.

-         De brukade gå så bra. Varje söndag hade vi en liten högtidsstund till ljudet av kyrkklockorna. Vi tog det så lugnt och försiktigt. In på ding och ut på dong, och det säger jag dig att morfar skulle fortfarande ha varit i livet om inte den förbn.. Hemglassbilen kommit.

Tänkte ge er en liten historielektion idag. I begynnelsen fanns en fotbollsplan i Ström. Stöcke hade ingen egen plan, så Stöckesborna åkte till Ström för att spela fotboll. Planen låg inte inne i själva byn, utan på ett skifte inne i skogen som kallas för Västeråkern. En gång om året spelade en stor match där, Stöckeskola spelade mot Stöcksjöskola. Tala om hat matcher. Nu måste jag erkänna att jag inte kommer ihåg hur matcherna brukade sluta. De här hände på det glada 60-talet, och jag var inte särskilt intresserad av fotboll och hade inte ens börjat skolan. Däremot kom jag ihåg detta för att spelarna blev bussade till fotbollsplanen och att se en stor buss åka genom skogen var något som intresserade mig.

På sextiotalet kom även Hippie till byn. Han hette ju naturligtvis något annat. Fast alla i byn döpte om honom till Hippie. Om Hippie skulle jag kunna skriva en hel bok. Om hur jag rymde en natt som 7-åring för att träffa Hippie och dansa soldans runt en eld på hans gård. Om hur han fick för sig att bara leva på solrosfrön och om hur han skulle lära sin två-åring klättra genom att hugga av en stor tall och sätta upp i köket.

Eller för att hålla mig till den röda tråden, om hur han gav sin folkvagnsbuss till byns ungar. Som körde den runt runt fotbollsplanen till föräldrarna gick man ur huset och grävde ner bussen. Alldeles bredvid fotbollsplanen. Varje gång jag promenerar till Västeråkern stannar jag och tittar på det som en gång var en fotbollsplan och på fläcken där Hippies folkvagnsbuss blev nergrävd. Sist jag gjorde detta hade någon grävt upp bussen. Kvar i gropen låg huven och fortfarande kunde man se solrosorna som Hippie målat på den. Hippie slutade sina dagar på psyket i Stockholm. Råkade stå i vägen när ett kylskåp exploderade. Jag saknar honom för han förgyllde verkligen min barndom.

Om man har förmåga att se i bilder så tycker man att historien om pölsan är hejdlöst rolig. Jag ser i bilder och jag skrattade högt åt gårdagens inlägg. Jag tror jag har hört den förut men det spelar ingen roll. Jag ser framför mig hur den stackars pölsan vippar kraftigt fram och tillbaka och hit och dit uppå fårets rygg.
Idag blir det ett snabbinlägg eftersom vi ska ut till Tärnögern om 10 minuter. Solen skiner och jag längtar ut till havet. Ingen av ungarna ville med så ikväll är vi Dinkysar (Double income no kids). Det uttrycket har syrran kört med i evigheter men så är hon äldre också.
Ulvön var ett trevligt ställe, väldigt pittoreskt med alla små hus på rad och båtarna i hamnen. Vi åt pizza på Almagården - Nä Almagränd menar jag. Jag sa Almagården hela tiden men det låter ju som ett pensionärshem. Sedan fikade vi på ett cafe och när vi kom åt vi glass vid utkikstornet. Har man inte båt finns det inte så  mycket annat att göra där än att äta men det är ju kul det också.
Färjan tog 2 timmar och vi var ju som ni förstår inte de enda ombord. Även ett större antal barnfamiljer med små barn i stora skaror. Jag har glömt hur det var men dessa barnfamiljer fikade, ammade och sprang omkring i två timmar. Mammorna matade barnen och pratade med varandra om den farliga plasten i vällingflaskorna medan papporna servade med ryggsäckar, serietidningar, flaskor, blöjor mm allt medan ungarna skrek och stimmade. Snacka om stigelbygelvarning. Samma visa på hemvägen. Lättnaden var stor när vi äntligen fick sätta oss i bilen.
Men som sagt Ulvön var bra. Nä nu har mannen servat fram bilen med båt påkopplad så nu tar jag nästa "färja" denna gång barnfri.

Familjen Bergman tänker Thailand därför borde vi egentligen stanna hemma hela sommaren och kamma mattfransarna samt skicka ungarna på arbetsläger hela sommarlovet. Nu gör vi inte det eftersom det är så himla dötråkigt trist. Vi har däremot fått några projekt påbörjade som lappning av tak på lusthuset som är en historia för sig. Snacka om kladdigt jobb och det absolut tråkigaste jag gjort. Mycket roligare att spika panel. Även det som är tråkigt måste göras tyvärr, av mig och ingen annan. Lade ytskikt på taket förra året för underlagspappen orkade inte hålla undan regnet med påföljd att det regnade in i lusthuset. Allt blev bra med ytskiktet men det blir ju en skarv mellan varje tårtbit (åttkantigt hus) som ju också måste täckas för men jag orkade inte fixa det förra året. Under skyfallen i sommar har det således börjat läcka in vatten från dessa oövertäckta skarvar. Bitar skall skäras ut i längder sedan ska jag äntra taket och kladda ut asfaltsklister och sedan kladda ut klister på remsan som ska dit. Sedan ska jag klättra upp på taket släpandes den kladdiga remsan och kladda fast den mot det andra kladdet på taket. Fattar ni det är jävulskt kladdigt. Man blir alldeles svart överallt på hela kroppen och det går endast bort med tändvätska. Så under denna min andra semestervecka har det stått en flaska tändvätska i duschen färdig att använda efter en dags hårt arbete med kladdhelvetet.
 Jag hade tre remsor kvar när vi bestämde att vi åker till Ulvön över dagen - Jippihurra det gör vi!!!!!!! Det var kul och bra väder. Imorgon ska vi till Ramsele på skyttetävling så då slipper jag kladdet en dag till, men sedan måste jag slutföra - vi har ju kräftskiva den 15 augusti,
Jag väljer att lägga in en bild på coach Melkers hund Gullan som är hans lilla guldklimp förutom Carina förstås.

http://www.youtube.com/watch?v=Eaq9oaUEVg0